långt uppehåll
Nu var det jättelänge sen jag skrev ett inlägg och jag har inte lagt upp bilderna jag lovat heller. Vi kämpar på med Gizmos träning. Det har legat på is hela vintern och vi har börjat om på ruta noll kan man säga. I vintras fick vi vår efterlängtade son och Gizmo har trillat ner på andra plats i prioriteringen. Vi visste inte om vi kunde ha kvar honom men efter hell week med ny bebis och mycket DAP så lugnade Gizmo ner sig och vi har hittat rutiner som funkar tills vidare.
Vi har inte tränat med intruktör sen i höstas. Senast försökte vi korrigera honom med vatten när han gjorde utfall men det är för komplicerat att gå runt med en sprayflaska och spraya och han brydde sig inte om det heller. Men för ett par månader sedan utvecklade vi konceptet lite och skaffade ett halsband som sprutar citron. Det har gjort en stor skillnad på honom. Skvallerträningen kom aldrig vidare till nästa nivå eftersom det roligaste som finns är att göra utfall mot allt som rör sig eller låter. Nu är valet enklare när det står mellan att bli sprayad i ansiktet eller få en köttbulle. Han väljer oftast köttbullen. Han har t.o.m. blivit tyst i bilen även om han skuttar runt och jagar upp sig. Jag har stora förhoppningar om det här. Han har aldrig svarat på korrigeringar förut men så länge det här funkar så kanske det blir en bra balans mellan belöningar och korrigeringar. Det gäller att han inte vänjer sig vid sprayen.
Gizmo är inte en lätt hund att träna. Han är rädd för allt som han inte känner igen och blir hysterisk och klumpig när han är glad. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat med att analysera vad vi gjort fel med honom. Det finns aldrig några 100% svar på den frågan. Jag tror att vi har varit för hårda mot honom när han var valp. Vi har lyssnat på fel personer och använt fel metoder med honom. Alla välmenande råd från rottisägare/uppfödare och brukshundklubben har förstört förtroendet mellan oss. Brukshundklubben är en en plats där det är förbjudet att använda nosgrimma och munkorg men helt ok att dra hunden med strypkoppel och trycka in fingrar under tungan på den. Total idioti är det enda jag kan säga om det idag och jag sätter inte min fot där igen. Det gemensamma rådet alla uppfödare har kommit med är att man ska "visa vem som bestämmer". Utan det rådet hade vi kanske haft det annorlunda idag. Jag har inte gett upp hoppet om en lugn Gizmo men jag har också accepterat att det kommer att ta år om det någonsin är möjligt. Vi tar en dag i taget så länge vi orkar, och ork finns det än så länge.
